Det porlar!

Det porlar och rinner och droppar. Solen värmde verkligen alldeles underbart idag. Jag tog ett miniatyrsportlov idag och åkte från jobbet vid två tiden raka spåret hem till den ena tonåringen som jag tänkte kanske ville leka lite sportlov med mig en eftermiddag. Men hon hade besök...

Så jag tog en promenad på egen hand i vårvädret med Ipod i öronen och bara andades och sög in den härliga luften. Det finns hopp om livet. Och det finns hopp om årstiden också.

Igår spenderade F och jag en kväll på tu man hand i staden. Middag på vår favoritkvarterskrog Göken. Gott och mysigt. Sedan köpte vi en film och bäddade ner oss i lägenheten. Ingen frukost hade vi i kylen i morse så det blev en köpefrukost på coffea house på väg till jobbet. Kändes urbant och härligt. Fick en liten London flashback när jag satt på tunnelbanan i den tidiga timmen och såg alla stadspendlare. De som "bara" åker tunnelbana till jobbet, precis som jag gjorde i morse. Jag åker ju tunnelbana varje dag annars men då är det bara en liten del av min transport till jobbet så då kommer aldrig några London vibbar. Sedan kan det ha berott på vädret och våren i luften också, det brukar vara vår när jag och 16 är i London.

Men nu är jag nerbäddat ute i förorten igen och ska ligga i sängen och titta på lite "play" innan lampan släcks för den här dagen.

Men nästa gång....

Då blir det kanske den här frisyren som jag är lite sugen på. Kanske...

Och efter...

Tja. Plattare i alla fall. Och toppat. Jag fegade ur helt enkelt.

Före...

Klippdags

I morgon ska jag till frissan. Har inte bestämt mig för vad jag ska göra med kalufsen ännu. Antingen blir det bara lite klippning av topparna eller så blir det något mer radikalt. Man vet liksom aldrig med mig. Jag har perioder när jag känner för att göra drastiska förändringar. Är lite sugen på att klippa mig riktigt kort. Det har jag haft förut och trivts riktigt bra med. Men när jag sedan blir sugen på förändring igen så tar det lite tid innan det har vuxit ut. Det är ett problem. De frisyrer som jag har haft längst utan att byta har varit lite längre som jag själv kan variera lite mer. Sätta upp, göra lockigt, platta, förändra luggen. Det är nog en sån frisyr jag ska ha kanske, en som jag kan variera. Typ som den jag har nu. Det lutar åt topparna med andra ord. Trist...

Kreativ söndag

Mitt besök på Svenskt Tenn i fredags har nu resulterat i ett stycke gardin till TV rummet och dessa två små necessärer. De ska jag ha lite ditten och datten i när jag använder handväskan som inte har några fack.

Hela helgen har varit hyfsat kreativ faktiskt. Dubbla jympapass i lördags morse. Dammsugning av soffan samt lite byte av kuddar i densamma. Dammsugning och rensning av torktumlaren (!), jösses där var det dammigt och geggigt. Monterat fast spegeln i badrumsskåpet (igen!). Den ena spegeln glider liksom ur sitt fäste med jämna mellanrum och gör så att det inte går att stänga den för den krockar med den andra spegeln. Men nu har jag löst problemet, tror/hoppas jag.

Idag var ju vädret alldeles fantastiskt så 16 och jag tog en promenad medan F premiärcyklade utan dubbdäck. Vi blev bjudna på kaffe hos vänner och satt på deras altan i lä mot solen som värmde. Underbart! Sedan blev det en tur till sportaffären för att lämna tillbaka mina längdskidstavar som jag köpte i onödan (trodde mina var trasiga och slängda men efter en noggrannare titt på vinden så stod där ju ett par, hela, som jag köpte förra året). Slängt tomglas och burkar i glasbulor och pantat plastflaskor har vi också hunnit med.

Igår var vi ju på bio också, det höll jag på att glömma! Jag, F och 16 fick ett spontananfall och drog iväg till staden och såg "The descendants". Mycket bra film. Se den. Efter bion gick vi till Fridays och åt god Ceasar sallad.

En mycket trevlig helg med andra ord. Men som vanligt har jag möjligen haft ett lite för högt tempo så nu måste jag ta det lite lugnt. Man måste faktiskt det på helgen. När annars liksom? Så nu ska jag försöka växla ned och landa.

Royalist - javisst

Monark - stor och stark.

Jo, jag gillar kungahuset. Inte så att jag brinner jättemycket för det och köper svensk damtidning och har bild på kungen och drottningen på väggen (finns det nån som har det nuförtiden??) osv. Men jag gillar det som sagt. Så där lite svenskt lagom mycket. Jag tycker att det är en trevlig tradition kan man väl säga. Lite flärd att titta på. Lite tjusiga kläder och lite ståhej och hemlighetsmakeri och livvakter och en annan värld.

Jag kan hålla med i frågeställningen om vad nyttan med kungahuset är. Och att våra pengar går till att livnära denna familj (som dessutom lever väldigt gott). Men måste allting vara så praktiskt och tråkigt och präktigt? Kan vi inte få ha lite onödiga saker och hålla på en gammal sed eller tradition? Jag menar, vi betalar väl alla politikers taxiresor också? Väl?

Och nu har det dessutom kommit en liten kunglig bebis! Jag och två kollegor tog tunnelbanan på lunchen till Slussen och tittade och lyssnade på kanonerna som saluterade 42 (!) gånger klockan 12.00 idag. Just det hade jag nog inte gjort om det inte hade slumpat sig att det passade så bra i tiden och kontoret ligger så nära. Riktigt så inbiten royalist är jag nog inte.

Fast nästan :-)... Vad tror ni hon ska heta??

Sånt som jag funderar på ibland

Jag är inte en särskilt orolig sort. Jag oroar mig inte alltför mycket i onödan. När det gäller vissa saker i alla fall. När det gäller barnen så oroar jag mig kanske å andra sidan lite väl mycket. Tror att det värsta ska hända. Fast jag mörkar min oro ganska bra. Låtsas som att jag inte är orolig. Fast vänta nu, det kanske är det jag alltid gör kom jag just på. Jag ÄR nog ganska orolig och tror att något kan ha hänt eller kommer att hända, innerst inne, fast jag försöker att inte låtsas om det. För ännu längre in, vet jag att det är överdrivet. Men ibland när jag faktiskt inte oroar mig så blir jag lite orolig för att jag inte oroar mig. Tar jag inte saker på allvar? Är jag lite godtrogen och fattar inte att det faktiskt kan hända något? Hända? Vadå hända, vad är det som kan hända? Jo, jag pratar ju naturligtvis om när mina nära och kära är ute och far utan att jag är med. På väg till eller från jobb och skola eller till eller från kompisar eller staden. Och när denna transport tar något lite längre tid än jag trodde. Eller när jag inte får kontakt. Då kan en liten, liten oro smyga sig på. Eller så gör det inte det för jag inser att det är helt normalt. Men då oroar jag mig lite ändå för att jag kanske borde oroa mig. Låter det sunt? Nä.

Men i alla fall, det är i sådana situationer, när jag känner mig lite, lite orolig för att jag inte hört något eller att det tagit lite längre tid, som jag börjar fundera. Fundera på hur lång tid det skulle ta innan jag får reda på att det hänt något (ja, en olycka då, det är väl det som ligger närmast till hands). Alltså hur lång tid tar det om det tex kommer in en medvetslös person på akuten tills de har identifierat personen och lyckats få tag på anhöriga? Är den skadade vaken så förutsätter jag att man genast frågar personen om de ska ringa till någon. Hur lång tid skulle det ta innan jag blir informerad?

Knäppa funderingar. Men jag lovar, jag tänker inte alltid så här. Bara ibland fladdrar tanken förbi. Och den kan den väl få göra tycker jag.

In real life

Sändningsuppehåll. Det blir det ibland på den här bloggen. Det känner ni ju till. Jag trodde ju liksom att jag skulle blogga en himla massa och lägga ut bilder och ha mig från fjällen. Men det blev inte av. Vi hade fullt upp med annat. In real life, så att säga.

Fullt upp med att:

göra frukost, äta frukost, plocka undan frukost, hitta alla sina kläder, klä på sig, få en slot-tid i badrummet, åka skidor, åka lift, åka skidor, åka lift, göra lunch, äta lunch, plocka undan efter lunch, hitta alla sina kläder igen, åka skidor igen, åka lift igen, gå på after ski, dricka en öl, bada bastu, dricka en öl till, laga middag, umgås, dricka ett glas vin, plocka undan middag, umgås igen, få en slot-tid i badrummet, stupa isäng och så alltihop en gång till.

Fast det var inte riktigt så som det där lät. Allt flöt så smidigt. Alla hjälptes åt och det var inte alls rörigt eller svårt att hitta saker (jag bara skrev så för att det lät lite kul..). Vi var ändå totalt 16 personer i denna stuga, som förvisso var stor. 16 personer! Varav hälften var tonåringar (!). Men det fungerade hur smidigt och trevligt som helst. Ungdomarna huserade på övervåningen och vi vuxna (som kanske ibland trodde att vi var tonåringar...till de riktiga tonåringarnas suckar, well, smällar man får ta..) höll till på nedre våningen.

Dag ett bjöd på strålande sol, några minus och nästan helt vindstilla. Magiskt! Dag två var mulen och blåsig. Blåsten avtog något efterhand och temperaturen var helt ok. På eftermiddagen dag två tog jag mig en tur i längdspåret och fick ihop en mil. Det var riktigt härligt. Fick blodad tand och undrar varför jag aldrig kommit mig iväg till spåret här hemma när vi har haft så fina vintrar senaste åren. Nu är det förmodligen försent för nu töar det ju.

En härlig och välbehövlig långhelg blev det med mycket frisk luft, dagsljus och trevligt umgänge.

Huset fullt

12 personers utrustning! Och 4 till kommer i kväll.

Strålande sol och några minus fick vi idag. Idealiskt med andra ord. Nu är after ski avklarat och bastun går varm i stugan. Köttfärssåsen står på spisen och musklerna börjar fatta vad de utsatts för idag. Allt är som det ska med andra ord.

Skidsemester!

Såklart!

Självklart. Precis som det brukar. Som ett brev på posten. Känner mig trött i kroppen, lite konstig i halsen och det kliar i öronen (mer än vanligt alltså). Såklart. Eftersom vi drar till fjällen i morgon. Jag brukar ju få halskänning när vi ska ut och fara. Så allt är ju precis som det ska liksom. C-vitamin, KanJang, Nyodex och Strepsils - mina fyra bästa kompisar i såna här lägen. Och sängen där jag ligger nu. Ska sova och kurera och IGNORERA.

Ser fram emot frisk luft, doften av snö (för den doftar mer och godare längre norr ut), trötta ben, rosiga kinder, stuga med träpanel (blir grymt besviken om det inte finns), knäppande el-element, slitet torkskåp, udda 70-tals porslin i skåpen, after ski, härliga nedfarter, längdspår och allt annat som hör fjällsemestern till.

Om så bara i några få dagar.

Träning, fjällen och soffan

Återigen en träningssöndag. Började morgonen med ett core-pass klockan nio och fortsatte med två timmars spinning. Vi har en grupp på F&S som tränar inför olika varianter av Vätternrundan (hel, halv eller tjej) och där är jag, 16 och F med. I dag blev det dock bara jag som gick dit. Jag var i och för sig tvungen att infinna mig eftersom det var jag som ledde coren. Upplägget är att ha träningspass på spinningcykeln som är längre än de vanliga 55 minuterna. Nu har vi dessutom kryddat dessa pass några gånger med att börja med någon annan träningsform. Som idag med core. Så nu är kroppen trött igen. Jag ska strax placera mig i soffan och ägna kvällen åt TV.

Den här arbetsveckan blir kort. Bara tre dagar sen drar vi till fjälls på en långhelg. Ett helt gäng, närmare 17 stycken var vi uppe i nu. Alla ska bo i en och samma stuga. Den är STOR kan tilläggas. OCH det finns 4 toaletter. Tur! Får hoppas att det finns bredband också. Annars blir det bloggande från mobilen.

Har idag lagat köttfärssås likt ett storkök. Ska frysas och tas med.

Nej, sagt och gjort, soffan var det!

tulpaner, tulpaner...

...överallt tulpaner.

Ett STORT fång röda tulpaner kom maken hem med igår. Så vackra! Slår nästan röda rosor. Nästan...

Egenhändigt inköpta.

Från gårdagens bordsdekoration. Krispigt vita.

Färgglada från väninnan med bruten fot.

Och vackra rosa och lila nyanser från väninnan med riktig (h)järnstyrka!

Ja, vi hade det så mysigt och trevligt. Jag fick också en födelsedagspresent i efterskott av mina fina väninnor och före detta arbetskollegor nämligen "Systrarna Eisenmans Mingelmat". Den verkar jättebra och har blivit utsedd till årets bästa kokbok. Det ni! Tack snälla A och Å!

Hallonbräck choklad från Åre och min favoritchoklad med en touch av sea salt. För övrigt den enda choklad som jag får ha helt för mig själv eftersom ingen annan i familjen gillar den. Tack K och L!

Tack tjejer för en mysig kväll! Och ni vet ju hur det är, som värdinna känns det som att du aldrig hinner prata färdigt med någon, men jag hoppas att ni hade det lika trevligt som jag!

Housekeeping

I morse lekte jag bagare på riktigt. När jag vred upp temperaturen på ugnen stod ugnsklockan på 05.51. Degen som "vilade sig" igår kväll hade jäst i kylen under natten och gräddades alltså i morse. Imponerande, eller hur?

Sedan vinkade jag av mannen, körde jag 16 till tåget och 14 hela vägen till skolan. Det var ju trots allt minus 19 grader ute. Lekte lite housewife helt enkelt.

Lite arbete på det. Här hemifrån. En sväng förbi ICA. Lite mer arbete. En maskin med tvätt. Följt av ytterligare en stunds arbete.

Men nu har jag "ledig eftermiddag" som det står i min outlook (och som jag också fick påminnelse om kvart i tolv). Pling, säger det i datorn; "reminder, ledig eftermiddag". Ja visst ja, vilken tur med påminnelse, det hade jag ju alldeles glömt annars....

Jag ska ha tjejmiddag här hemma i kväll. Därav hemarbete och kökspyssel. Ska bli så mysigt. 7 stycken blir vi. Några ser jag ofta, någon annan oftare och ytterligare några inte så ofta. Så det ska verkligen bli kul att träffa alla på en gång.

Nu ska jag göra mig en kopp kaffe och stryka duken så att jag kan duka, för det tycker jag är kul och vill gärna göra det i god tid (duka alltså, inte stryka...).

Rapport och vem vet, kanske bilder, kommer i morgon.

Shhh...

Den vilar sig...

Mmm, en klassiker

Leverpastejsmörgås! Klassisk limpbröd med skivbar leverpastej och inlagd gurka. DET var länge sedan. Så gott!

Ha en bra dag!

Vår "butler"...

Jag har precis haft det sedvanliga kvällssnacket med Radi. Det vill säga; han snackar och frågar tusen frågor och jag svarar ja eller nej, typ. I kväll undrade han när vi skulle se nästa avsnitt av "Downtown Abbey" (den bästa serie jag sett på länge och det är så lyxigt att ha boxen så att vi kan titta precis när vi vill), han gillar den nämligen också. Han blir lite fascinerad av de där tjusiga människorna och skulle nog väldigt gärna vara butler i det hushållet. Istället får han hålla tillgodo med vårt hushåll och nu låtsas han att han är butler här. Han har i och för sig alltid kallat mig för Miss Susanne, men nu har han börjat buga också. Nåväl, det brukar gå över. Hans fix ideer.

Ibland får jag för mig att Radis åsikter och ideer och fantasier skulle kunna ha sina ursprung hos F...men jag vet inte...

Arvet går vidare

Min relativt nystartade bloggtradition går vidare. Först ut efter mig var ju dottern med bloggen: Stylebymatida.

Och nu har min kära pappa följt efter och startat bloggen: Berts dagbok

I den kan vi följa hans tillvaro i Spanien, där han bor sedan många år tillbaka. Vardagen som pensionär helt enkelt. Lite väder och vind tror jag att vi kommer att bjudas på också.

Är inte det underbart! Man kan få tycka vad man vill om sociala mediers framfart i vårt nya samhälle men jag tycker nog ändå att det mesta är positivt. Ta min pappa som exempel. Han bor i ett annat land långt bort från barn och barnbarn (självvalt förvisso) och hör dessutom ganska dåligt. Att prata i telefon fungerar inte alltid jättebra. Tänk då vilket hjälpmedel tex Facebook (som han också är med i såklart) är. Att kunna meddela sig, chatta, läsa vad andra har för sig mm. Otroligt smidigt. Och nu har han dessutom startat en blogg. Jag tycker att han är jätteduktig. Det ska bli så roligt att följa den.

En annan reflektion jag gjorde idag angående sociala medier var när sonen och jag åkte från bibelutdelningen i kyrkan (han ska alltså konfirmeras i sommar och fick sin bibel idag, mer om mitt kyrkobesök kommer i ett separat inlägg). En av konfirmanderna var en flicka i rullstol. Ganska gravt handikappad med svårigheter att tala och inte mycket egen kontroll på kroppen. 14 visste vem hon var och kände någon som kände henne och han berättade att hon är väldigt aktiv på facebook, precis som alla andra i hennes ålder. Det underbara är ju att på facebook blir hon ju en av alla andra. En chans att få känns sig precis likadan som kompisarna . Hon kan skriva och kommunicera och gilla och lägga ut bilder och skämta och hänga med i allt som händer. Det måste ju vara helt fantastiskt för henne.

Alla kan utnyttja de sociala medierna. Allt från rörelsehindrade tonårstjejer till 74-åriga pensionärer i Spanien. Fantastiskt!

Rimfrost!

Kallt ute...

Kallt inne...

Kallt i hjärt...NÄÄ! Inte den ramsan en gång till!

Det är bara kallt ute och kallt inne (i huset). I övrigt (i hjärta och sinne) är det varmt, ljust och fint.

Sitter just nu mitt i trappan i huset för där är det nästan som varmast. Luftvärmepumpen ligger på perfekt just här. Det är kallt nu. I morse hade vi -17. Förra vintern och vintern före det var det vardagsmat med de temperaturerna. Men i år har vi vant oss med betydligt mildare grader. Så när kylan nu väl kommer så blir det lite omställning.

Halt blev det i dag också. Hade bilen med mig ända till stan idag och på hemresan norrut så var det riktigt otäckt halt. Så där så att bilen slirar och sladdar på raksträckor. Läbbigt. Men jag kom hem med både mig själv, dotter och bil i gott skick. Nu väntar vi på att F ska slira hem från sitt jobb i söderförort. Håller tummarna och väntar. Salladen är klar och köttet ligger redo för stekning.

Vi är alla trötta och slitna efter en vecka fylld av resor, samtal, pluggande, möten och en liten magbacill (eller vad det nu var). Fredagen välkomnas med öppna armar!