Bloggkramp

I morgon är det en månad sedan jag startade den här bloggen. Och nu har jag inget mer att skriva om...

Jo, det har jag ju förstås. Det finns massor. Men jag måste vara lite inspirerad. Jag känner mig lite tom på ord. Det blir så ibland, även när jag inte ska skriva. Det blir tomt på ord. Jag tror att jag pratar mindre sådana dagar. Eller om det är så att de dagar när jag pratar mycket så finns det inga ord kvar att skriva. Och när jag har skrivit mycket så pratar jag mindre. Hm, nä det låter ju jätteknäppt.

Strunt samma, jag skriver en annan dag.

Hur sjuka människor finns det??

Visst måste man väl kunna lita på att nyheterna på SVT2 talar sanning. Att det faktiskt finns lite efterforskning kring det som rapporteras. Aktuellt. Det är väl inte en TV version av Hänt Extra? Men det jag hörde nu i kväll skulle jag faktiskt önska att det inte var sant och jag har svårt att föreställa mig att sånt händer, på riktigt.

En mamma i Frankrike som har fött och dödat 8 barn. 8 spädbarn nedgrävda på tomten.

Men hur är det möjligt??

Finns det verkligen riktiga människor som kan göra sånt?? På riktigt?!

Jag blir verkligen rädd.

Så fruktansvärt.

Spridda för vinden

Nu sprids barnen ut på olika håll. 13 skjutsades ut till Roslagen till en kompis landställe. De kommer att ha jättekul, åka wakeboard (eller hur det nu stavas) och åka båt och ligga vakna halva nätterna. Två 13 åringar, en 14 åring och en 15 - 4 killar - stackars föräldrar. Fast det är mysiga killar, det är bara mycket ljud och liten verkstad.

"Lilla" 15 har nu äntligen stängt alla väskor och prickat av checklistan för femte gången. Äntligen gjort alla klädval och äntligen, förhoppningsvis, gått och lagt sig. I morgon bitti bär det av på konfirmationsläger. Det var lite separationsångest nu i kväll. "Jag har aldrig varit borta så här länge ensam förut", "Det är ju TVÅ VECKOR, mamma det är jättelänge". Hon låg och snusade bredvid mig i sängen, dröjde sig kvar, ville inte riktigt avsluta kvällen. Lilla snuttan. Min ångest kommer senare, så är det oftast. Kanske i morgon när jag vinkat av henne. Eller i bilen på väg till jobbet.

Skickade precis ett godnatt-sms till 13, med "hoppas du har det bra" och kramkram. Svaret kom snabbt och löd: gonatt

Vart tog mina bebisar vägen??

Äntligen i tramporna

Det var så skönt att äntligen komma ut på en cykelrunda igen. Ärligt talat har jag inte haft riktigt lust att träna så mycket under semestern. Men vilan har nog gjort gott för jag kände mig riktigt stark och snabb idag. Och lätt, liksom. Vilket är helt obegripligt efter tre veckors chips, öl, vin och andra godsaker. På badrumsvågen stod det "Lo" i morse. Tyvärr beror det inte på att jag är så lätt att den inte kan ge utslag utan på att batterierna är slut :-(. Det kan de fortsätta att vara ett tag till tycker jag.

Vi råkade dock ut för ett litet missöde under cykelturen då F cyklade på ett idiotiskt väggupp som några nitiska bönder hade satt upp mitt ute på en "skogsväg". Han gick omkull och skrapade upp benet ordentligt. Fast han är ju man så det gör ju inte så ont.... Men det beror nog på att ordspråket "delad glädje är dubbel glädje" fungerar på smärta också fast omvänt; "delad smärta är hälften smärta". Jag delar den med honom såklart, det såg lite läskigt ut och jag hann bli lite rädd. Pusspuss älskling!

Min nya väska

Så snygg! Helt klart den snyggaste "bag in box" jag har sett. Perfekt att ge bort egentligen. Man kan ju ge bort en flaska vin så varför inte en box, som är så här cool dessutom. Smakar gott gör det också. Kanske ska ta ett glas mot tristessen...

Trååkigt

Det är lördag kväll, finns inget kul på TV, ingen bra film som jag var sugen på att se. 13 grader och regn ute. Boken jag läser är "sådär", jag kan ju börja på en ny men jag gillar inte att avsluta böcker utan att läsa ut dem, om de inte är extremt dåliga vill säga. På nåt sätt känns det som att man inte kan uttala sig om boken var bra eller dålig om man inte har läst hela. Sedan står den där i bokhyllan och tittar surt på en som ett litet dåligt samvete liksom.

I morgon är det söndag, vilket innebär att det väldigt snart blir måndag, vilket i sin tur innebär att semestern är slut. Ja, jag ska ju ha en vecka till lite senare men den längre sammanhängande semestern är slut för i år. Slut för i år!

Haväng

Haväng strax innan solnedgången. Det är så underbart vackert där. Jag plockar alltid sten när jag är där. Runda fina stenar som jag placerar lite här och var. Jag tycker om stenar, men de ska helst vara runda. Det är något med formen och materialet och färgerna som tilltalar mig.

Mulet

Idag är det mulet och betydligt svalare än på länge. Helt plötsligt känns det som om sommaren är slut. Och det känns jättedeppigt. Sommaren är ju inte slut, jag vet, men det har varit så härligt med värmen nu så länge så att jag liksom började ta den för givet. Tänk om vi ändå kunde ha kanske tre månader med garanterat sol och varmt, det skulle räcka för mig. Jag har inga problem med vintern och mörkret men jag vill ha riktigt sommar, gärna medelhavsklimat. Och i år har den ju varit fantastisk. Fast varför måste vi nöja oss med några veckor? Och tänk på dem som inte hade tur i semesterlotteriet och prickade in just de fina veckorna. Jag läser Christina Stiellis blogg från Italien där hon spenderar flera veckor, och jag blir så avundsjuk.

Jag börjar jobba igen på måndag. Jag tycker att jag har haft en jättebra semester med både utlandsresa, hemmafixande och en tur till Skåne. Men jag vill inte att vardagen ska komma riktigt ännu. Jag vill leva det enkla livet ett litet tag till även om jag ska jobba. Jag tror att det ska gå. Ska försöka!

15 år sedan

Tänk att det är 15 år sedan jag satt på handduken i kyrkan på min bästa väns bröllop. Lilla 15 som då låg i magen och skulle anlända en vecka senare var redan då en otålig och envis liten tjej som tyckte att det var dags att komma ut till världen just då. Redan kvällen innan började det göra sig påmint med lite värkar och diffusa känslor i rygg och lår. Förstagångsmamma som jag var kunde jag ju inte riktigt lokalisera dessa symtom men insåg att det kanske var fara och färde för det anstående bröllopet. Men min bästa vän hade rest från USA, där hon är bosatt, för att gifta sig i Sverige med sin amerikanske man. Det fanns inte på kartan att jag skulle missa det!

Förlossningsväskan packades och vi åkte till Dalarö kyrka från Täby med inställningen att det finns ju BB på södra sidan om stan också. Därav handduken i kyrkan. Värkarna hade vänligheten att avta just under vigselakten och våra vänner tyckte att nog kan du vara med en stund på festen också, du ser ju pigg ut (efteråt har jag fått höra att den blivande fadern dock inte såg riktigt lika lugn ut). Det blev ingen fest, vi åkte hem igen och jag intog sängläge med tidtagaruret i högsta hugg. Inga regelbundna värkar här inte. Men så sa det klick någonstans inuti mig och det forsade ut vatten. Sen gjorde det ONT. Bilfärden till Löwet genomförde jag halvliggandes i framsätet och sjungandes diverse helt ologiska sånger, allt för att avleda mig själv från smärta.

Två timmar senare kom hon ut. En liten knytnäve tryckte sig ut samtidigt med huvudet. Ett litet huvud tjockt med korpsvart hår. Världens sötaste bebis!

Telefonnumret till festlokalen som vi fick innan vi lämnade kyrkan hade jag av någon outgrundlig anledning memorerat och rabblade upp utantill när vi ringde till bröllopsfesten och meddelade nedkomsten. Alla jublade i bakgrunden. Självklart blev min bästa väninna som gifte sig denna dag gudmor till 15.

Tänk att det är 15 år sedan...!

Hipp Hipp Hurra!

15 fyller 15 idag!!

Hipp Hipp Hurra och Grattis till min lilla stora tjej!!

I Bombi Bitts fotspår

Trodde nog inte att det skulle vara någon kvalitetsmarknad precis men hade kanske hoppats på att känna historiens vingslag lite grann i alla fall. Kanske "skäggiga damen" i ett hörn, spåtant i något tält, ett litet slagsmål och zigenare som putsar kopparkärl och någon som säljer Kiviks äpplen i stora lass. Jag pratar alltså om Kiviks marknad som vi besökte idag. Någon gång måste man ju göra det. Det tillhör liksom allmänbildningen om man har för vana att besöka Österlen. Jag hade verkligen inte högt ställda förväntningar, men jag blev ändå besviken. Ångest! Vilket ställe! Och vilka människor! Bara krimskrams och skit rent ut sagt. Exakt samma skräp som säljs på marknaden hos pappa i Spanien, fast där finns det faktiskt lite roligare grejer. Och samma försäljare tror jag minsann. Till och med de så kallade "indianerna" som sjunger och säljer skivor var samma gäng som i Spanien. Sen fanns det ju tivoli också och det var rent skrämmande. Men det tycker jag i och för sig om alla tivolin.

Men efter denna upplevelse åkte vi till paradiset, Haväng! Och där var stranden full med solbadande människor, så klart. Nää, jag tycker bäst om Skåne på "off season".

Fast vi åkte tillbaka till Haväng nu på kvällen med svärföräldrar och svåger med sambo och hade en jättetrevlig picknick. Nu var det lugnt och trevligt med solnedgången på väg. Stillheten lade sig igen. Underbart!

From Skåne with love

Lugnet, stillheten, dofterna, luften, naturen, ljuset, jag vet inte riktigt vad det är men Skåne gör mig alltid så avslappnad. "Åh, nej, mamma är så tråkig, så fort vi kommer till Skåne så blir hon trött." Ja, det stämmer, jag blir trött. Men inte trött, trött utan mer avslappnad och lugn. Jag sover gärna middag här det erkänner jag men det är så skönt och tyst och stilla.

Jag har en väldigt speciell känsla för Skåne. Jag tror att det beror på att min älskade F kommer här ifrån. Jag minns så väl första gången som jag blev presenterad för detta landskap. Han visade mig alla möjliga ställen med sådan kärlek att det inte gick att missta sig på att han verkligen älskar sitt ursprungs Skåne. Även om det inte finns någon önskan om att bo här just nu. När jag pratar om Skåne så är jag på Österlen, Brösarp närmare bestämt och Lökaröd för att vara exakt. Men även Ystad och Malmö får var med i min beundran.

Jag tycker väldigt mycket om mina svärföräldrar som alltid tar emot oss med öppna armar och vi tränger ihop oss allihop i stugan. Tillvaron är så enkel och jag bara trivs. Promenader på Brösarps backar med sitt böljande landskap och vid Haväng med sina långa stränder där jag letar stenar och spejar ut över horisonten.

Jag tror nästan att jag någon gång i livet måste ha ett litet torp i Skåne.

Sitter just nu på den bästa platsen i huset, en fotölj i hörnan med fotpall och uppsikt över hela det kombinerade vardagsrummet och köket med ett glas vitt vin och en liten skål med chips (jag älskar chips) och vi har precis sagt hejdå till svägerskan med sin två barn (4 0ch 6, underbart söta) och lugnet har åter lagt sig. Jodå, det finns röj i Skåne också....

Hm...

Den här bloggen tenderar att bli mest en dagbok över vad jag har gjort om dagarna, vilket i och för sig inte är fel, men jag kallade den för Susannes funderingar för att det just skulle vara lite funderingar och undringar som jag har. Men idag kom jag faktiskt fram till att jag kanske inte har så mycket funderingar just nu. Två veckors semester har passerat och hjärnan kanske är utvilad och avslappnad. Det kanske är så att jag faktiskt lever i nuet just nu och inte tänker på så mycket annat än tillvaron som är just precis nu. Det är ju fantastiskt i så fall!

Just precis här och nu...

Ja, så är det nog.

Nähä

Det blev ingen rabarberkräm i kväll. Nu är klockan för mycket och jag orkar inte. Det blev en tvåmila runda på cykeln med 15 istället. Inklusive ett stopp hos hästen som hon "passar" under några veckor. Han går på grönbete men behöver ses till ibland. Få lite hovar kratsade och bli borstad. Lite myggspray på kroppen och Helosan i mungiporna (!). De andra hästarna i hagen var extremt nyfikna, särskilt en liten knubbig vit sak som gärna ville vara med och bli ompysslad. Där står jag då alltså mitt i en hage och håller i en häst med tre andra pållar skuttandes omkring. Man är inte så kaxig kring dessa hyfsat stora djur. Men 15 är van så jag känner mig lugn.

Nu blir det snart sängen och en god bok.

Time out

Nu blev jag trött, och mätt. Har röjt i trädgården hela dagen. Och då menar jag verkligen röjt. Vi har nämligen totalignorerat en liten bit av tomten som vi ändå inte ser. Det växer fina lupiner där på våren, lite senare tar prästkragarna över så det har liksom fått vara lite äng eller skogsbacke där. Men nu kändes det som att det var dags att röja och dessutom få fram hallonbuskarna som finns där inne någonstans och har jättemycket bär i år. Så det har jag jobbat med idag och är helt slut nu. Efter middagen blev jag nästan illamående och släpade mig till soffan. 13 och 15 tog hand om köket, så lyxigt! F är i lägenheten (vår sommarstuga i stan) och installerar nytt kylskåp.

Kvällslugnet lägger sig så sakteliga över grannskapet och jag bara ligger här och njuter av värmen och av kroppens matthet efter dagens övningar. Ska försöka orka att koka rabarberkräm sedan. Med kall mjölk, mums! (ser ut som snor, säger 13... Öh, ja, kanske men det är väldigt gott)

Strandcurling

På en strand i Vaxholm efter inmundigande av äcklig Statoilsallad:

- Det finns kakor också, och saft, säger mamman.

- Gör det, var då? säger 13

- I kylväskan. Om någon går och hämtar den kan vi ta lite.

- Du får gå, säger 13 till 15

- Nä det får du göra, säger 15

- Varför ska jag alltid göra allting?? Jag hämtade ju (någonting?) till dig förut.

- Ja men du sitter ju upp, jag ligger ju ner.

- Jag tänker inte gå!

- Inte jag heller!

- ..............

Nähä, så intressant tänker mamman. Jag tänker inte hämta den åt dem. Gör man inte tillräckligt ändå? Packar hela strandkittet tex! Är de inte mer sugna än att de orkar ta tre steg bort till kylväskan så får det vara!

Fast, tänker hon sedan, jag är ju väldigt törstig och den där saften skulle ju sitta fint. Och en liten kaka, Ballerina kladdkaka, det bästa Ballerina serien har gjort på länge. Om jag skulle gå bort till kylväskan och ta mig en kaka och ett glas själv kanske? Sagt och gjort....Nää, det gick ju inte. Hon hämtar väskan, häller upp saft till alla och låter kakpaketet går runt.

Vad är det för fel på mig??!

Puh!

Det är VARMT! Men jag klagar inte, jag är mest fascinerad. Jag blir det varje gång som det blir så här varmt i Sverige. Det är verkligen häftigt! Tyvärr är ju de flesta svenska hus inte rustade för de här temperaturerna. Ingen air condition här inte.

Idag måste det blir stranden. Sonen har ingen lust att bada, är bara trött. Dottern har jag precis lyckats övertala. Vad är det med barnen nu för tiden?? Mannen har en liten förkylning på gång så han håller sig hemma. Jaja, vill ingen åka med mig så drar jag själv. Måste vara nära vattnet idag. Tillsammans med övriga Sveriges befolkning antar jag.

Pratade precis med pappa, som bor i Spanien. Han älskar att bräcka oss i temperatur, vilket han naturligtvis alltid lyckas med också. Men idag var vi riktigt nära, han hade 33 och vår termometer, i skuggan, står på 30. Inte illa.

Värmeslag!

Delar av familjen, dvs alla utom jag, bestämde sig för att sova på altanen i natt. Vårt hus är väldigt varmt. Att vädra hjälper inte mycket nu, snarare att stänga till och dra ner. Med en natt som hade prognosen att inte understiga 20 grader bestämde sig då barn och man att tillbringa natten på vår altan. Lilleman (han kommer strypa mig för det ordvalet, är trots allt 13...) ångrade sig efter en kvart och kom in med sovsäcken i släptåg. Men övriga två stannade och sov en mycket skön natt under bar himmel. 07.30 i morse stod de båda i sovrumsdörren och var på väg att göra frukost. 08.30 tog jag och dottern en timmes cykeltur. Underbar ljummen morgon med lite dis. 15 åriga (om en vecka) dottern blev lite orolig för sig själv "herregud klockan är 10 på morgonen och jag har redan varit ute och cyklat!" Vad är det som händer??

I kväll kommer goda vänner på middag och vi ser fram emot en lång och härligt kväll på altanen med mat och vin. Så här skulle man alltid ha det!

Alla ungar i boet

Nu har jag alla mina ungar i boet igen. Alla två. Tonårsbarnen som börjar bli stora men som ändå fortfarande är små innerst inne. Nu är de båda hos mig igen och kommer så att få förbli under en längre tid framöver. De har haft det tufft och jobbigt på många sätt med dubbla boenden och nya familjekonstellationer, men nu räcker det. Nu får det vara nog, de behöver lugn och ro och känna att de kan slappna av i sin vardag. De behöver känna sig välkomna, behövda och älskade. Mina stackars pluttisar som fått stå ute med så mycket. Jag breder ut mina väldiga mammavingar runt dem och vill skydda dem mot allt ont. Mina älskade barn. Jag älskar er!

Fast jag vet inte....

Sa jag att det var skönt att komma hem? Jag vet inte, jag skulle gärna vara där nu ändå. Se bara så vacker kvällen var där. Vy över Naxos stad strax efter solnedgången.

Hemma igen!

Det är ju faktiskt inte dumt att komma hem från Medelhavet och mötas av en svensk sommar som visar sig från sin allra bästa sida! Om man gillar värme vill säga, och det gör man ju. Men de riktigt ljumma kvällarna får man ändå inte riktigt här, sen finns det inte lika många mysiga barer och tavernor runt knuten hos mig i Täby som det fanns på Naxos. Och inte lika klarblå himmel och hav. Och inte samma lugn. För det är verkligen ett lugn som infinner sig när man landar. nästan var som helst runt Medelhavet. Jag kopplar av på ett sätt som jag har svårt att får till någon annan stans (möjligen i Skåne). Man lever bara för dagen och det största bekymret är vilken restaurang som ska väljas för kvällen.

Fast det är skönt att komma hem också. Särskilt när det finns två veckors semester kvar att njuta av. Jag ska verkligen försöka behålla mitt lugn och avhålla mig från alla jobbiga tankar och funderingar och inte planera framåt för mycket. Ska försöka...

Otroligt!

Sitter alltsa pa ett internetcafe pa Naxos...Det trodde jag aldrig om mig sjalv. Lite nordvarning.

Naa, det gar ju inte att skriva vettigt pa den har datorn. Inga bokstaver med prickar pa finns det. Otroligt hur ofta vi anvander de rackarns bokstaverna i det har spraket. Det har ser ju inte klokt ut.

Hur som helst, internetcafe som sagt, trodde jag bara skulle traffa pa svettiga och skitiga packpackers som resebloggar och andra datanordar. Men det sitter ju normala manniskor har, och jag.

Vi har det underbart! Naxos stad ar jattemysigt. Valdigt varmt, men det ar ju sa vi vill ha det. Vi har ett pyttelitet hotellrum med ett minipentry och en liten sot balkong som vi precis far plats pa med vart nescafe och grekiskt lantbrod med ost och marmelad!

I morgon hyr vi en moped och tar oss runt pa on tankte vi.

Ja, hjarnan har blivit lite mjuk i varmen sa jag far liksom inte till nagot vettigt har men jag hade faktiskt lite skrivabstinens. Efter tre blogginlagg, pinsamt jag vet, med det kanns som att det har verkligen var min grej.

Nu ska jag ta en svang pa stan och hoppas pa att butikerna har oppnat igen efter siestan.

Snart klar!

Packningen är i princip klar. Varför blir necessären alltid proppfull?? Varje gång jag ska resa så tänker jag att nu ska jag bara ta med det absolut nödvändigaste...och, simsalabim så är det fullt med burkar och hårprylar och ja, tusan vet vad det är som tar sån plats? Men efter år av träning har jag åtminstone lärt mig att jag inte behöver mer kläder än nödvändigt. Den där extra koftan behövs faktiskt inte i Grekland i juli. Men, en hel resväska blir det ju till slut ändå. Man vill ju vara lite fin på kvällarna med solbränna och allt. Medans mannen packar i ett handbagage typ.

Nu ska dottern skjutsas till gemensamma vänner för att spendera en vecka där och sedan blir det nog ett glas vin på altanen denna ljuvliga kväll innan det är dags att sova några timmar. Planet går 8.40 i morgon bitti. Riktigt humant.

Typiskt, nu när jag har kommit igång med bloggande och tycker att det är jättekul så måste jag avhålla mig en hel vecka. Vem vet, jag kanske slinker in på något internetcafé.

Nej, dags att lägga ner det sista, kanske ett linne till....

Det behövs så lite

Ibland behövs det verkligen inte mycket för att tillvaron ska kännas alldeles lugn och harmonisk. För min del kan det räcka med en morgon som denna. Ledig, solen skiner från en klarblå himmel, tre veckors semester framför mig och kaffe och smörgås ute på altanen där solen verkligen börjar värma men luften fortfarande är klar och frisk. Fast vid närmare eftertanke så är de kriterierna kanske inte så lite att begära i detta land och att det är just därför man njuter så när det väl infaller.

För mig är snudd på hela behållningen med att ha hus att kunna bara kliva ut på morgonen och sätt sig med sitt kaffe i solen (återigen den där solen gör ju sitt till). Just nu sitter jag dock inne eftersom skärmen och solen inte kommer överens, men altanen ligger bara två meter bort och dörren är öppen så när som helst glider jag ut igen med påfylld kaffekopp och en skiva rostat grekiskt lantbröd med ost och marmelad. Jag gillar GI konceptet men INTE till frukost...

Det kan ju hända att mitt välmående just idag också beror på vetskapen om att i morgon bitti flyger vi till Grekland. Bara F och jag. Tonårsdottern, som för övrigt sover säkert tre timmar till, ska bo hos kompis och sonen är hos sin far.

Jaha, nu pep tvättmaskinen, men det är ok jag tömmer den så gärna...för jag är ledig och solen skiner!!

Nu är det dags!

Nu har jag gjort det, som jag har funderat på ett tag nu. Startat en blogg! Den 1 juli och i morgon börjar semestern, kan ju inte bli bättre start. Vad jag ska skriva om och varför är jag inte riktigt klar över ännu, men jag låter det bero. Just nu sitter jag och njuter av att semestern precis har börjat. Välbehövlig efter en minst sagt hektisk vår. Både roliga och jobbiga saker har passerat. Och det är väl just sånt som jag ska skriva om kanske, både jobbiga och roliga saker. I övermorgon åker jag och min man (helt underbart att få säga man nu och inte sambo) på vår lilla resa för oss själva. Till Naxos åker vi. Obeskrivligt skönt ska det bli.

Okej, blogg....