tisdag 19 augusti 2014

Min nya linje

Jag fortsätter på min nya linje med välgörenhet, återvinning och lite allmänt sunt förnuft i denna slit och släng värld där många bara tänker på sig själv. Idag promenerade jag in på blodgivarcentralen som till och med ligger i samma byggnad som mitt kontor. Jag har passerat den dörren ca 4 gånger per dag (in till jobbet, ut på lunch, in från lunch, ut efter jobbet) i ca 7 år nu. Utan att en enda gång ens tänkt tanken (eller jo, tänkt har jag ju, åtminstone senaste året) att faktiskt gå in och kanske till och med skänka några droppar. Men NU. Nu jäklar ska det göras. Och inte nog med det, jag tänker engagera hela jobbet. Planen är att någon från blodcentralen kommer upp till oss och berättar lite om vad det innebär att ge blod, vad som krävs, vad som händer, varför det är bra mm.mm. Sedan erbjuder  företaget alla anställda som vill och kan att gå ner och ge blod på arbetstid.

Själv tänker jag starta genast. Eller åtminstone påbörja processen. Först måste jag fylla i hälsodeklarationer och intyga och lova en massa saker (som tex att jag inte nyligen har haft sex med en man som haft sex med en man som nyligen varit utsatt för eventuella smittorisker eller dylikt - alltså ???) Jo men det är ju klart att det är viktigt. Och att det gått minst 6 månader sedan vi var i malariaområde. Och att jag väger mer än 50 kg (jorå!) och att jag har ett HB på minst 125 (kan jag dock inte lova men det får de väl kolla) och att jag är fullt frisk i största allmänhet. Fast en förkylning är ju ingen fara, det är ju blodsmitta som är den kritiska grejen. Sedan får jag lämna ett blodprov som analyseras i ca 3 veckor. Ser allt sedan bra ut så blir jag kallad tre gånger om året för att lämna blod. Män får lämna blod fyra gånger per år.

4 och en halv deciliter tar de varje gång. Det är ju en del. Men nu ska jag göra det, om jag blir godkänd. På fredag ska jag gå dit igen och sätta igång processen.

Bra linje som jag slagit in på får jag nog ändå säga. Eller hur?


söndag 17 augusti 2014

Söndagsstillheten

Idag är det söndag och allt är stilla. Tyst. Helt ok temperatur ute. De mörka molnen lurar runt huset och det enda som hörs just nu är mina och makens smattrande fingrar på datorerna, tvättmaskinen i bakgrunden och köksklockans tick-tack.

Jag gillar såna morgnar. Fast nu är klockan 10.30 så det är inte tidig morgon precis eftersom vi fick oss en välbehövlig sovmorgon idag.

Igår kväll hejade vi på dotter med pojkvän (samt lite annat löst folk, typ ca 44 000...) som sprang midnattsloppet. Härlig tillställning. Det var inte utan att jag blev lite springsugen. Men jag vet att det inte går. Eller, det kanske det gör med noggranna förberedelser och långsam uppbyggnad av mina fötter. Men det finns så mycket annat jag gör så jag måste inte just springa också. Hur som helst, hon såg så glad och pigg ut när hon skuttade förbi oss. Det var andra gången i hennes liv som hon sprang en hel mil, jag är grymt imponerad av henne. Heja!

Jag får se lite vad den här dagen bjuder på. Mera lugn och ro hoppas jag. Kanske en cykeltur. Kanske en rensning av ett skåp. Men bara ETT skåp. Någon fler maskin med tvätt får nog gå också.

Sedan, bara landa.

fredag 15 augusti 2014

Jaha ja...

Då var första arbetsveckan över. Det gick ju över förväntan. Ingen ångest. Ingen panik. Ingen stress. Helt ok. En hel del saker avklarade och diskuterade och undanröjda och klarlagda. Nu är det bara resten kvar...

Arbetsveckan avslutades mycket trevligt med en liten after work på stan tillsammans med både dotter och son. Sedan fortsatte vi med middag hemma hos dotterns "svärföräldrar" (ja, de är ju faktiskt inte gifta, dessutom är dessa föräldrar även mina vänner). Det har planerats och peppats och förberetts för det stundande midnattsloppet i morgon. Premiär för dotter och pojkvän. Rutin för mamman (alltså inte jag utan pojkvännens mamma). Själv springer jag inte längre. Däremot ska jag tillbringa två timmar i jympasal i morgon, tränandes mina nya pass för säsongen. Sedan åker jag och en annan kompis in till stan och hejar på alla löpare.

Mannen är ute på de sju haven tillsammans med andra "gubbar" och har det härligt.

Ja, lite så. Augusti rullar på.


söndag 10 augusti 2014

Bonne Mécanique!

I dag slogs portarna upp! Stor öppning tillsammans med massor av andra aktiviteter på övriga söder vilket gjorde dagen till en enda stor folkfest. Men ack vad det har slitits. 

Så här såg det ut i lokalen fram tills i går. Eller, för att vara ärlig, fram tills i morse...

Och så här.

Och - så här.

Fredrik, Magnus och jag mitt i byggdammet för två dagar sedan. 

Men så i dag, klockan 15.00, blev det äntligen klart för öppning. Att jag sedan stod på Åhléns klockan 14.30 och köpte fler kuddar och toapapper och ölöppnare behöver vi ju inte tala om. Det är så det ska vara helt enkelt.

Här har vi cafét. En eloge till Anna som har fixat allt udda porslin och alla andra coola saker. Allt blev perfekt!

En annan Anna har vi här och en nöjd Fredrik. 

Här har vi den tokiga cykelmekanikern Åke. Han är i princip navet i hela verksamheten och är också den ende som är anställd. En skön lirare :-)

Det ser så mysigt ut utifrån framåt kvällskvisten.



Maken och jag (det har blivit ett väldigt poserandes på senaste tiden...)

Mer interiör från dagen. Här ser vi verkstaden lite närmare.

Och här har vi butiken.

Jag och inrednings-Anna. 

Lite cykelpresenter till verksamheten.


Här har vi hela glada gänget bakom Bonne Mécanique (en sakas dock, cyklandes i Pyrineerna så det är laga förfall). 

onsdag 6 augusti 2014

Vänner, bekanta och annat löst folk

Något jag verkligen har insett denna sommar (även om jag såklart insett det förut men kanske lite extra just den här sommaren) är att det är helt fantastiskt att lära känna nya människor. Och att umgås med de jag redan känner. Och träffa de jag nästan aldrig ser. Jag har gjort allt detta denna sommar.

Vi började redan på midsommar som vi spenderade på Öland hos bästa vännerna som precis har installerat sig i sommarhus där. Med under den helgen fanns delar av övriga släkten också (alltså inte riktiga släkten utan ni vet de där typerna som jag kallar för släktingar, bara för att det känns så... :-) ). Fantastisk helg! God mat! Skratt, sol och bara trevligt.

Sedan träffade jag och sonen morfar några dagar i Spanien. Vi ses verkligen inte ofta (trots att vi är släkt på r i k t i g t). Sol, god mat och trevligt där med.

Sedan drog jag och F till Provence och träffade två galet trevliga tjejer, Michelle och Cathy. Cathy och jag fann varandra och insåg att trots att vi aldrig förr setts och att vi bor på olika kontinenter, så delade vi så mycket erfarenheter, värderingar, sätt att leva, drömmar och klädsmak :-). Jag har sagt det så många gånger redan men dagarna hos dem var verkligen fantastiska!

På väg hem från Europa stannade vi till i Skåne och där fick vi lära känna svågers ehh... särbo/tjej/dam/fästmö... vad  s ä g e r  man nu för tiden?? Hur som helst, A, världens gulligaste och trevligaste. Jag är så glad att de funnit varandra. Tror att vi kommer att ses mer framöver.

I Skåne träffade vi ju även svärföräldrar och svägerska med fästman. Alla så mysiga!

Javisst ja, jag har ju träffat ett helt nytt gäng galna cyklister också. Killarna och tjejen som F nu öppnar "cykeldepå" med. Samt några av deras respektive. Underbara människor! Helt enkelt.

De sista jag gjorde nu i måndags var att besöka en av mina äldsta vänner som bor i USA och nu är hemma i Sverige på besök. P. Alltid lika trevligt. Det är konstigt, åren går och vi ses kanske en dag per år om ens det, men det känns ändå som om tiden inte har gått när vi ses. Eller jo, det känns som om tiden har gått men vi tar alltid upp där vi slutade sist på något sätt. Likaså övriga tjejer som brukar träffas samtidigt när hon är hemma. De bor ändå i Sverige men vi har inte så mycket kontakt mer än via P. Och det är ok. Det får vara så. Vi behöver inte ha dåligt samvete för det utan har trevligt när vi väl ses. Precis som det ska vara tycker jag.

På väg hem från tjejkvällen (dagen därpå) passade jag på att svänga förbi lilla mamma också. Hon blev så glad (när hon väl insett att det var dottern från andra sidan stan som ringde på dörren och faktiskt kom och öppnade...). Kram!

Fantastiska människor! Vad vore livet utan er?

måndag 4 augusti 2014

Dalhalla!

Vilket ställe! Vilket anläggning! Vem som än kom på idén att göra en konserthall av detta var ju ett geni. 



Helt otroligt. Själva anläggningen blir nästan mer än hälften av upplevelsen. Jag tror att man kan se vad som helst här och ändå gå hem med en fantastisk känsla av att ha sett något spektakulärt.


Vi såg som bekant Kraftwerk. Samma konsert som vi såg i januari på Cirkus. Kombinationen av deras futuristiska, moderna, neonfärgade show (men även minimalistisk med de fyra bara ståendes där på scenen) med Dalhallas berg, vatten och naturupplevelse blev helt magisk.


lördag 2 augusti 2014

Karin!

GRATTIS till alla som heter Karin idag! Jag heter det i andra namn (eller första om man ska vara petig; Karin Susanne).

Nu drar vi alldeles strax till Dalarna. F och 19 ska på Kraftwerk konsert på Dalhalla och jag och 17 följer med som groupies :-). Middag tillsammans alla fyra blir det innan konserten i kväll och en övernattning på det. En liten minisemester helt enkelt.

Och solen den skiner!