lördag 22 november 2014

Rimforsa Strand



Vaknade till en sådan fantastisk morgon i dag, på konferensanläggning Rimforsa Strand strax utanför Linköping (Betyg: mkt god mat, trevlig personal, tråkig dukning, det "lilla extra" saknades på något vis, men strandläget var mkt fint) Jag var där i tjänsten, eller kanske inte förresten, det var ju ett delägarmöte och delägare är vi ju inte anställda som utan mer av en privat karaktär nästan.




Hur som helst, en fantastisk morgon var det i alla fall och jag kunde inte låta bli att promenera ner till vattnet och andas in den härliga och friska morgondoften. Magiskt!





Alldeles tyst och stilla.





Strax efter frukost tittade solen fram och det gjorde nästan ont i ögonen att titta dit. Fast skönt ont.

Nu är jag både trött och påfylld med energi efter två intensiva dagar. 



fredag 21 november 2014

In light of the darkness


8 timmar utan ström! Så kallat "strömavbrott". Utan minsta tendens till storm, åska eller annat oväder. Känns lite omodernt på något sätt. 

Runt halvfyra tiden i går eftermiddag när jag som bäst satt på mitt hemmakontor och arbetade, sade det helt plötsligt bara plopp. För det är så det låter, när strömmen går; plopp, och allt blev tyst och stilla. Jaha, bara att vänta. Den kommer ju tillbaka snart. Sånt här fixar de ju snabbt nuförtiden. 
Ganska snart började skymningen lägga sig. Det första stearinljuset tändes. Sedan ett till. Och ett till. 

Fortum har ändå en hyfsat bra informationsservice till sina abonnenter. Det kom snabbt ett sms om att vi hade strömavbrott. Deras hemsida uppdaterades regelbundet med läget. Vi var ca 1500 abonnenter i området som var drabbade (tur ändå att våra mobiler nuförtiden har internet för datorerna funkade ju inte). Beräknad sluttid 19.00. Ok, det blir till att åka till pizzerian i grannkommunen och köpa färdig middag. Det blev ju lite mysigt ändå, pizza och öl i skenet av stearinljus. 

Runt 21.30 kommer nästa sms från Fortum som säger att felsökning pågår (!), de har alltså inte ens hittat felet än! Beräknad sluttid: mycket osäkert...

Ok, nu åker ost, fil och smör ut på altanen (+7 grader, rena kylskåpstemperaturen), in kommer sommarens fotogenlampa samt ytterligare några lyktor. Pannlamporna från förra julens Afrika-safari grävs fram och jag tar mig en dusch, vem vet hur länge varmvattensberedaren orkar hålla vattnet varmt om strömmen är bort hela natten. Panikladdar mobilen, som känns som enda kontakten med omvärlden, via en laptop som fortfarande har batteri. 

Men vet ni, mitt i allt det här slår det mig, att det kanske är just precis det här vi behöver. Vi stressade, pressade och deprimerade människor. En eftermiddag och kväll i veckan när inget funkar (skrämmande ändå hur handikappade vi blir utan el), eller kanske en i månaden. Då vi inte kan göra annat än att tända ljus, prata och umgås. Det går ju liksom inte ens att läsa med våra moderna bortskämda ögon som kräver mer än stearinljus för att se. Det kanske är precis det som samhället behöver för att vi ska tagga ner lite. För att inte tala om hur mycket energi vi skulle spara. Lite Nordkorea-varning över det resonemanget kanske, men ändå. Vi skulle göra det av hälsoskäl framför allt och inte för att spara eller styra. 

Fast, ska det verkligen behövas ett strömavbrott för det? Kan vi inte själva bara släcka ner och släppa alla krav och måsten en eftermiddag eller kväll ibland? Låtsas att datorer och mobiler och tvättmaskiner och spisar och gud vet allt, bara inte funkar.  "Idag leker vi strömavbrott" typ. Och så tänder vi lite levande ljus och bara umgås. Tänk vad skönt...

(Klockan 23.30 tändes alla lampor igen och förtrollningen bröts.)

lördag 15 november 2014

Min huskur

Jaha, halsont alltså!?  Fast jag ska verkligen inte klaga, har inte varit i närheten av minsta tecken på förkylning på väldigt, väldigt länge. Även fast de flesta i min närhet har hostat och snörvlat i omgångar så har jag stått där stadig som en fura utan minsta antydan till förkylning. Men, möjligen är det så att inte ens jag kan stå pall hur länge som helst. Antagligen kan det räcka med att ta ut sig riktigt ordentligt fysiskt, som jag gjorde förra helgen, för att så lite som en nysning på tunnelbanan ska få en att trilla dit.

Men, så farligt är det inte trots allt i dag och jag tror stenhårt på att min huskur är receptet. Den har jag använt förr med stor framgång. Den bestå av:

1. Kan Jang, så tidigt som möjligt, vid minsta lilla stick i halsen. Morgon, middag, kväll.
2. Te i massor, fullproppat med färsk riven ingefära.
3. Gurgla halsen med Nyodex (jodopax typ).
4. Strepsils som långsamt får smälta i munnen lite då och då.
5. Drick mycket vatten.
6. Vila

Den där sista punkten är väl möjligen den som ha varit svårast att få till. I morse fick jag dessutom köra Core eftersom det som vanligt inte går att få tag på ersättare. Lördag kl. 9 liksom, vem vill... Förutom jag då :-)

Men jag tror att jag ska överleva både förberedelser och festligheter i kväll. Mycket är redan klart. Soppan står ute i dynlådan på altanen och vilar sig. En gås är redan klar och uppskuren. En till ska tillagas idag men den kommer gästerna själva att få karva från. Lite dukning och annat smått och gott som bara är roligt återstår sedan.

Kanske hinner jag med lite av punkt 6 idag också.




fredag 14 november 2014

Mårtenförberedelser

Idag är jag ledig. Från mitt ordinarie dagtids jobb vill säga. Här hemma jobbas det nu för fullt med förberedelser inför morgondagens Gåsamiddag. Vi blir något färre i år. Det är lite olika det där och alla bekanta blir inte bjudna varje år (!). Jo, den "innersta kretsen" blir det ju alltid förstås och jag tror att de vet vilka de är. Men sen tillkommer det vänner längs vägen och en del "pausar" man lite med under ett par år. Låter det konstigt? Nä, men så är det ju. Jag tror att de allra flesta har det så med sin umgängeskrets. Det betyder absolut inte att du säger upp bekantskapen helt. Inte alls, bara det att livet, barnen, jobbet, var vi bor,  eller vad det nu kan vara, gör att vi hamnar i olika faser och med olika intressen. Sedan ses man kanske igen  efter ett tag och bara återupptar tråden  där man stannade sist. Inga krav eller dåliga samveten för att den ena eller den andra inte har hört av sig eller inte "bjudit igen". Sånt gillar jag.

Hur som helst, förberedelser pågår. Första gåsen står redan i ugnen. 5,6 kilo, en riktig bjässe. Jag använder stekpåse. Dels för att inte behöva städa hela ugnen från fett och dels för att allt fettet samlas så bra i påsen, bara att hälla upp i en bunke sedan för avsvalning och därefter ta hand om det som inte är fettet, dvs själva fonden. Sen tror jag att gåsen blir extra saftig i stekpåse också.

I kväll gör F soppan. Svartsoppa. En liter blod står i kylen. Fast så mycket används inte i soppan, långt ifrån. Utöver blodet är det en massa kryddor, buljong, sherry mm. i den. Gott!

I övrigt är det allmänt piff och fix av huset inför morgondagen. Jag ska strax röja i tvättstugan som ligger bakom köket, den används nämligen som grovkök vid lite större tillställningar. Snygga till entrén med lyktor och preppa alla ljusstakar och värmejushållare inne. Stryka dukar.

Fast just nu dricker jag kaffe och äter lussebulle :-)

tisdag 11 november 2014

Tre goda!

1. Hade ett bra möte med en person i dag som förhoppningsvis kommer att leda till en bra lösning på jobbet framöver.

2. Läslusten har kommit tillbaka! Jag läser just nu en bok som inte går att lägga ifrån sig; "438 dagar" av Martin Schibbye och Johan Persson. Recension kommer snart, jag lovar.

3. Har överlag känt mig betydligt piggare i sinnet de senaste dagarna och idag var inget undantag. Mycket skönt! Jag njuter så länge det varar.

söndag 9 november 2014

What a feeling!

Jorå, idag känns det. Det finns nog inte en enda del av min kropp som inte känner av helgens aktiviteter. Men det var ju väntat. Så blir det liksom varje gång. Galet? Nä, det tycker jag inte. Helt underbart snarare.

Det var alltså Friskis & Svettis konvent i helgen, de så kallade "Svettisdagarna". I år var temat "No Filter". Inget ska filtreras bort, fram med allt, osminkat, inga sköldar, kom som du är, ge allt, ta in allt. Ja, typ lite så.

Och jag gick all in. Smygstartade båda dagarna med föreläsningar, dels om fascior (bindväven) och hur du själv tar hand om massage med hjälp av bollar och rullar, och dels om senor,  eller snarare, hur  du undviker skador i dessa senor. Intressanta föreläsningar båda två.

Men sen drog jag i gång. I går lördag, körde jag ett pass med TRX band (mycket bål och armar), sedan ett corepass (alltid lika bra, kul, svettigt och helt fantastiskt - mitt kära gamla core) och avslutade med Yin-Yoga. Sådär, tyckte jag om det. Vi stod galet länge i varje position och det blev både långtråkigt och ont, vilket förmodligen var meningen...

Idag söndag, efter smygstarten med föreläsning körde jag ett spinningpass med "Norska Intervaller". Fyra minuters intervaller där du ska ligga på ca 90% av maxpuls hela intervallen. Sedan är det tre minuters återhämtningen mellan intervallerna. Svettigt var bara förnamnet. Efter det  rusade jag till omklädningsrummet och bytte till torra kläder för att snabbt hinna sätta mig i stand-by kön (ja, jag satt i kön, och eftersvettades) till passet "Power Hour". Jag hade inte bokat mig på det men insåg att jag verkligen ville testa det. Jag kom med och det resulterade naturligtvis i lite mer svett. Kul pass med intervaller där också, fast styrka och kondition blandat och med en tung boll som redskap. Min vägde 4 kg. Alltså, jag känner mig galet stark. Så häftigt! Något utpumpad tog jag mig sedan till lunchen och fick i mig lite lax och quinoa. Efter det bytte jag om till torrt igen och tog det lite lugnt en stund. Tittade roat på en kille som höll ett pass som hette 360 grader och det var verkligen det han böjde och vred kroppen i. Skönt att bara titta på en stund. Och att få sig ett gott skratt för det såg verkligen galet ut i vissa positioner och motionärerna kämpade och skrattade de med. Som sista punkt för dagen blev det ett pass med Core-soft men vid det laget var jag så trött i kroppen att den ville liksom inte vara med längre. Jag tog mig mödosamt genom hela passet dock. Men när vi kom till avslutningen sa hela min kropp att nu fick det f-n vara nog :-)

Ja, och så uppstår frågan som vanligt - Varför gör jag detta??

Jo, för att jag kan! Och för att det är roligt. På riktigt. Det ÄR kul. Och det ÄR skönt att känna sig stark och känna att jag orkar och att nästan gå in i trans där på spinningcykeln och känna explosiviteten när jag trycker mig upp i luften med 4-kilos-bollen på raka armar. Det är mäktigt. Och jag mår bra efteråt. Väldigt bra.

Det är därför. Återigen, tack Friskis & Svettis!


fredag 7 november 2014

"Extra, Extra, Read all about it!"


Jaha, då var man i tidningen då! Helt galet! En journalist från Expressen ringde mig häromdagen och undrade om det var jag som hade bloggen "Susannes funderingar". Och det var det ju. Hon hade bildgooglat på Mårten Gås och hamnat på min blogg och inlägget jag gjorde efter vår gåsamiddag för två år sedan (som man kan läsa om HÄR för att uppdatera sig). Hon undrade om hon kunde ställa lite frågor om hur och varför vi firar Mårten Gås, hur det tillagas mm. Resultatet hamnade i tidningen i dag på sidan "Mitt Kök".

Lite kul faktiskt. Tänk vad bloggen kan göra. Jag gillar särskilt rutan längst ner; "Susannes Mårtensmeny". Ha, ha!

Nu väntar helgen med Friskis-konvent i dagarna två. Det ska svettas och tänjas och lyssnas och inspireras. Alltid lika kul!