söndag 1 mars 2015

Next stop - Mont Ventoux


Mont Ventoux in France. As a cyclist you must do it. I suppose. My first visit at the top was by car. Although my bike was with me as well....



My second visit at the top was today. In spinn class. We did it! All the way up. Two hours of spinning. 

There is only one more way to do it now. I realize that. No return. I have to do it!

Michelle and Cathy, I'll be there this summer. Will you join me at the top?

torsdag 26 februari 2015

SL för Folkhälsa - av säkerhetsskäl

Det har väl inte undgått någon i Stockholm att ett antal rulltrappor på diverse olika tunnelbanestationer står stilla. På stora stationer dessutom, där många, många människor passerar varje dag. Och en hel del väldigt långa rulltrappor också. Alla som någon gång har gått i en stillastående rulltrappa vet vad det innebär. Det är väldigt höga trappsteg. Jag går ibland även om rulltrappan är i gång för att spara lite tid, men det blir ju oftast inte så många steg eftersom man rullar samtidigt. Men idag fick jag känna på att gå hela vägen upp vid Östermalmstorgs tunnelbaneuppgång.

Alltså - jag anser mig ju vara vid hyfsat god kondition. Jag tränar en hel del. Både styrka och kondition. Jag är ju instruktör till och med för jösse namn. Men jag trodde på fullt allvar att jag skulle få en hjärtinfarkt där mitt i trappan idag. Det tryckte över bröstet och jag fick knappt någon luft. Helt slut!?

Att gå i trappor är nog det mest explosiva och konditionskrävande du kan göra i din vardag.

I dag när att jag hade hämtat andan och sansat mig efter min trapptur så tänkte jag att tänk om det här är början på en ny trend och hälsovåg i Stockholm. Alla som tvingas gå i dessa trappor kanske åtminstone två gånger per dag kommer att förbättra sin kondition avsevärt. De kommer upptäcka att det efter några dagar kommer att gå lättare att ta sig upp för dessa trappor. Det kanske sporrar de till att fortsätta med annan träning. De kanske kommer sluta att stå stilla i de fungerande rulltrappor som finns. Tänk om det här är precis vad vi behöver.

Anledningen till att så många rulltrappor är avstängda är ju "säkerhetsskäl". Dvs de har inte underhållits på så många år att de nu är farliga och kan gå sönder. Vilket också hände när en stackars kvinna fastnade med sitt ben i en rulltrappa och skadade sig ordentligt. Den händelsen blev sedan upprinnelsen till hela säkerhetsåtgärden med att stänga av ett antal rulltrappor. Men jag tänker så här; säkerhetsskälet är inte att någon kan skada sig i rulltrappan för att de kan gå sönder utan att någon (eller alla egentligen) kommer att skadas om vi bara åker i dem. För att vi inte rör på oss. Om vi tvingas gå i trapporna för att det inte finns något annat alternativ tvingas vi in i vardagsmotion och vår hälsa kommer att avsevärt förbättras! Det är ju genialiskt.

Rulltrapporna är alltså avstängda av säkerhetsskäl för det är skadligt att stå stilla i dem, hur nya de än är.  Den nya folkhälsotrenden! Bra jobbat SL!

söndag 22 februari 2015

Det är bara att bestämma sig!


Spontanshopping på nätet. Eller, ok då, jag har provat dem i butik. Jag har letat febrilt. Letat efter de perfekta vita sneakersen att ha till jeans och en stor vit skjorta. Eller till de vita jeansen. Eller till en klänning. Eller till... vad som helst. Jag hittade dem på Stadium i går och tyckte kanske ett de var i dyraste laget med tanke på att jag kanske behöver nya löparskor så småningom också. Men nu bara bestämde jag mig. Nike har de skönaste skor jag haft på länge. Sitter som en handske. 

Levereras till veckan. 

Because I'm worth it....

söndag 15 februari 2015

Välgörenhetsspinn in i väggen

Puh! Vilket ös. Vilket driv. Hur mycket svett finns det i världen??

I dag var maken och jag på ett tvåtimmars spinningpass till förmån för barncancerfonden i regi av Team Rynkeby och Friskis och Svettis Täby. Två timmar med underbar utsikt över Mallorcas fina cykelvägar (på film såklart). Jag har ju alldeles nyss återupptagit spinningen som träningsform efter att mest ha kört en massa annat. Men med lite ansträngda armar och axlar känns det faktiskt skönt att sitta där och bara ösa sig riktigt svettig utan att anstränga överkroppen alltför mycket (under förutsättning att du använder dina fina core-muskler vill säga...)

Med andra ord är jag lite ringrostig. Men med hyfsad kondis ändå så jag körde på som tusan. Det var knappt så att jag fick av mig kläderna efteråt, så blöt var jag. Sedan åkte vi hem och åt ägg och makrill på rågbröd. Och sedan slocknade jag. Raklång i sängen efter en sida i boken. Zzzzzz.... Helt utslagen.

Och då kommer frågan kanske - Varför utsätta sig för detta?? Jo för att jag KAN. Och för att det är så galet skönt att ta ut sig så mycket och känna att kroppen ändå orkar. Och att känna hur muskler och hjärta bara byggs upp.

Inte konstigare än så.

lördag 14 februari 2015

Alla hjärtan!



Valentines day. Ytterligare en importerad dag att fira. Men den har trots allt funnits ett bra tag i Sverige. Jag tror att jag faktiskt minns den från min barndom också. Fast då köpte vi inte saker eller choklad till varandra. Rosor minns jag delades ut lite varstans, men det var allt. Kanske att vi ritade kort också. 

Vi brukar inte överdriva firandet i min familj, men det är klart att vi uppmärksammar det. Lite hjärtan, choklad, blommor och kanske till och med någon annan typ av present (båda mina ungdomar fick faktiskt paket med kläder i av mig). Det är väl bra att ta tillfället i akt och fira lite. Sonen firar första alla hjärtans dag med sin flickvän och det är ju alltid lite extra mysigt. Ska firas med bio och middag. Dottern med pojkvän börjar få rutin och stannar hemma för en myskväll.

Jag och maken har tappat allt vad rutin heter när det gäller att umgås och göra saker tillsammans så vi har tagit oss i kragen och bokat bord på närliggande värdshus. Trerättersmeny, vin och promenad dit och hem står på schemat. Ska bli SÅ mysigt!

Och i morgon ska vi minsann på två timmars spinning tillsammans. Det tar sig.

Just nu vilar jag kroppen i soffan efter förmiddagens aktivitet. Core, inklusive promenad dit och hem = ca 2 timmar. Lägg till dryga timmen strykning av tvätt med Schibbye/Perssons sommarprat podcast i lurarna. Tillverkning av müsli. Tillagning av lunch till spridda delar av familjen. 

Resultat: Jag orkar inte stå upp längre. Måste vila helt i horisontalläge. Och ladda för kvällen. 

tisdag 10 februari 2015

En makalös manick

Den går hit, den går dit och den startar på ett kick - det är en makalös manick...

Tills den helt plötsligt en dag inte startar längre. Det är trots allt inte en evighetsmaskin.

Jag pratar om kroppen. Om muskler. Om leder. Om att ta hand om sig. Och det gör ju jag, tycker jag. Tar hand om min kropp. Jag tränar regelbundet, kanske till och med lite mer än regelbundet i bland. Och... ja, tränar. Räcker inte det? Nähä, känna efter säger du? Lyssna på kroppen? Sträcka ut stela delar. Räta upp ryggen. Jaha, du tänker så...

Ok, nog tramsat. I Söndags tog det stop. Helt enkelt. Jag har haft stel nacke och stela axlar och ömmande armbågsleder ett tag nu. Kommer och går lite. Har tänkt att det går väl över. Behöver kanske lite mer styrketräning. Men söndags kände jag att det här går minsann inte längre. Hela överkroppen gjorde ont. Det blev ett desperat meddelande till bästa Ann-Sophie på Orangeriet. "Hjälp, har du tid för mig i morgon?? Jag har ONT!" Och den pärla hon är så ställde hon såklart in sin lunch och tog emot mig. Och i morse vaknade jag med en helt ny kropp. Faktiskt. Jag fick mig en omgång till hos henne idag igen. Samt lite förhållningsorder.

Jag tycker att jag hanterar stress relativt bra nuförtiden. Efter min senaste kraschlandning efter yoga-helgen har någonting förändrats. Jag andas bättre och känner mig lugnare. Men - kroppen går inte att lura hur länge som helst. Jag är helt övertygad om att mitt hanterande av stressen har flyttats från andning och hjärta till kroppen. Dvs nacke och axlar. Där har hela rasket hamnat.

Men nu ska det bort därifrån också. Sedan är min makalösa manick till kropp fit for fight igen.

söndag 8 februari 2015

Vårvinter!


Nu finns det hopp. Hopp om ljusare tider och vår och sol och takdropp och fågelkvitter. Jag öppnade altandörren lite på glänt i morse och lät friskluften och solen flöda in. Jag stack ut näsan och tog ett djupt andetag. Lät den friska, klara, ljusa luften fylla mina lungor. 

Vårvinter. Ett vackert ord. Ett ord fyllt med hopp och föraning om nästa årstid som står i startgroparna och bara väntar på att få komma till tals. 

Klarblå himmel, minusgrader och strålande sol som värmer en liten smula mot husväggen. 

Mmmm!





Skickat från min iPhone