I fredags åkte maken iväg och skulle uträtta lite "ärenden". Jag sms'ar och ber honom köpa vin när han ändå var ute och handlade, men fick aldrig något svar. En timme senare rullar detta fordon in på vår gata... (Lite svår att hålla undangömd och sedan plötsligt plocka fram och säga; "Äsch, den här gamla, den har jag haft länge...")
Naturligtvis var det inget spontanköp på riktigt. Självklart hade det gjorts efterforskningar och provkörts innan. Och självklart hade ett eventuellt sportbilsinköp ventilerats med lilla frun också. Och olika alternativ har visats på datorn. Och möjligen tyckte jag vid något tillfälle att Aston Martin var coolast. Möjligen. Men att alla planer hade satts i verket hade jag faktiskt ingen aning om. Stackars maken fick kanske inte den reaktion han hade hoppats på, för jag blev allt lite ställd och förvånad. Tonårssonen däremot hoppade jämfota och såg alldeles salig ut. Jag fick nypa honom i armen flera gånger under dagen för han trodde att det var en dröm. Killar...
Men visst är den fin? Och cool? Och den låter rätt häftigt också (trodde aldrig att jag skulle säga en sån sak). En Aston Martin alltså. Hand built in England. Ja, jo, jag är nog lite kär. I bilen. Och i maken, på nytt, för det är så här jag minns honom från början. Spontan, busig och sportbilsägare.
Här står den nu alltså, på vår parkering. Jag har provkört, men törs inte göra det utan F bredvid mig ännu och eftersom han utöver bilintresse också cyklar en hel del och just nu befinner sig i Toscana på just cykel så får den stå där och vänta. Den salige sonen har suttit i den en lång stund i dag och bara insupit känslan. Killar...
Övrigt i helgen? Njutit! Långa löprundor. Näsan mot solen. Godsaker på grillen. Pyssel i trädgård. Umgänge med vänner. Middag hos mamma/mormor. Sovmorgnar. En alldeles underbar långhelg!