måndag 1 september 2014

veckan, helgen och veckan igen

Jösses, nu har tiden gått igen. Den har ju en tendens att göra det, den där tiden. Och tur är väl det, för tänk om den stod still. Hur tråkigt skulle inte det vara.

Sist jag hörde av mig här var det tisdag och det är det i morgon igen. Sedan sist har det jobbats. Som vanligt. Fast idag jobbades det mindre som vanligt, nämligen hemifrån. Tänkte få en massa uträttat som jag inte hinner med på kontoret. Lite så blev det kanske men inte fullt så mycket som jag hade tänkt mig. Fastnade i en massa annat som behövde lösas och ordnas. Som vanligt. Men bra det med förstås, att det gick att lösa hemifrån.

Helgen gick i träningens tecken som brukligt den sista helgen i augusti. Det är då vi har den årliga stora kickoffen på F&S. I år blev det dock bara lördagen. Konferens och träning, prova på lite nya träningsformer som vi inför nu och till nästa termin. Några nya ledare, en del nygamla som bytt disciplin och så alla gamla rävar, som jag själv :-). Alltid trevligt, roligt och inspirerande.

Söndagen spenderades i trädgården till stor del. Den fick sig ett litet lyft. Några buskar som blommat färdigt, lite kanter att snygga till, kratta, sopa. Med mera, med mera.

I kväll har det tränats styrketräning så nu darrar armarna lite och det är för länge sedan dags att släcka!


tisdag 26 augusti 2014

Premiärvecka

En vecka fylld av premiärer. Det är bara tisdag kväll och jag har redan hunnit med hela tre premiärer.

Den första ägde rum på lunchen i måndags (igår alltså...) när jag stegade in på blodgivarcentralen och registrerade mig, svarade sanningsenligt på en massa frågor och slutligen lämnade ett litet blodprov (eller ja, tre rör faktiskt, men det innehöll bara ca en matsked enligt sköterskan) som nu ska analyseras. Sedan blir jag förhoppningsvis godkänd och kallad för att lämna blod. Gulp!

Den andra premiären kom redan samma dag, fast lite senare på kvällen, när jag körde mitt sprillans nya corepass för motionärer för första gången. Alltid lite pirrigt med ett nytt pass. Allt ska stämma, musiken ska funka och rörelserna kännas bra. Jag tror att jag fick godkänt faktiskt. Någon liten justering blir det möjligen, men på det hela taget - helt OK.

Slutligen, i kväll, en premiär till. Det nya Intervall Flex-passet för motionärer för första gången. Det är pirrigt av helt andra anledningar än core-passet. Intervall Flex tillverkar jag ju inte själv utan får färdigt från Riks. Således behöver jag inte fundera så mycket på vad som funkar och inte i musikväg eller rörelser. Min oro blir snarare att jag ska komma ihåg allt, Och, framför allt, att jag ska  o r k a. Men det gjorde jag! Tjohoo! Nu är man på banan igen.

Tröttsamt ändå, alla dessa premiärer. Känns i kroppen.

Natti natti.

måndag 25 augusti 2014

Disapointed!!

Man tycker kanske eventuellt att ett par helt oanvända skor, även om de är inköpta på second hand affär, borde hålla lite, lite mer än EN DAG! Jag är i mållös. 
Sitter på tunnelbanestationen på väg hem och tittar lite förstrött på mina fina fynd som jag givetvis använde genast idag, och tycker att sulan på klacken ser lite underlig ut. Lyfter på foten och tittar under skon och får mig en rejäl chock när jag ser att hela sulan är sprucken. På båda skorna! Det ser ut som att de skulle ha använts i flera år. Jag lovar, de såg inte ut så igår. De var hela och helt oanvända, inte en repa på sulan. 
Men alltså, vad f-n! Hur är det möjligt?? Hur kan en sula på en sko rasa ihop på detta sätt efter en dags användning?? Min enda rimliga teori är att de trots allt har några år på nacken, fast de inte har använts, och kanske har stått i en garderob eller på en vind ett tag och helt enkelt torkat. Och nu när jag börjar använda dem så bara faller de ihop. 

S U C K !

Ska jag ta mig tillbaka till världens mest ångestfyllda centrum (U p p l a n d s V ä s b y C e n t r u m) och traska in på Stadsmissionen igen och lämna tillbaka dem? För det får man faktiskt, tre dagars öppet köp. Men orkar jag det? Jag får kanske helt enkelt se de 150 kronorna som ett bidrag till missionen. Fast jag som skänkte en massa grejer också. 

Nää! Besviken! 

Smällar man får ta i recyclingsvängen antar jag. 

söndag 24 augusti 2014

Recycling!

Idag gjorde jag äntligen slag i saken och åkte med kartonger och påsar fyllda med avlagda kläder, husgeråd och böcker till Stadsmissionen. Myrorna och Kyrkan har också insamlingar men inte lika frikostiga tider för inlämning och jag ville liksom bli av med allt NU. Så, därför blev det Stadsmissionen i Väsby. Den ligger mitt inne i Väsby Centrum, vilket är lite ovanligt och inte helt praktiskt eftersom jag fick släpa alla min tunga kassar och kartonger i omgångar genom hela centrum. Fast alltså, Väsby Centrum, det kan ju vara ett av de tråkigaste ställen jag varit på. Helt dött, inga människor, udda och underliga butiker. Jag gillar ju återvinning och att handla second hand, fast jag tycker inte att de behöver ligga mitt inne i moderna centrum. Sorry men så snobbig är jag, mitt i allt mitt snack om välgörenhet och återvinning. Ingen är perfekt :-)

Hur som helst, jag har gjort en insatts och skänkt bort mina gamla grejer. Dessutom handlade jag där också. Som jag sade, jag gillar second hand och dessa skor som jag ramlade över var helt oanvända, jättesköna, precis min storlek, snygga - och - RECYCLED!


lördag 23 augusti 2014

Lördagsnjut

Sovmorgon.
Intervall Flex i grannkommunen.
Lunch.
Stor kopp kaffe tillsammans med pedikyr och manikyr i bästa lounge hörnan. 
Idolrepris på TV.
Slappa i soffan. Kanske slumra en stund.
Helt ensam hemma. I tystnaden. 
En mycket ovanlig men fantastisk lördag som kommer att avslutas med kräftskiva tillsammans med många goda vänner i kväll. 
Jag njuter och kämpar med att motstå impulsen att dra igång något projekt. Svårt. Men det går. Till och med över förväntan. Latmasken fanns därinne någonstans trots allt. Det gäller bara att tillåta den att få fritt spelrum. 

tisdag 19 augusti 2014

Min nya linje

Jag fortsätter på min nya linje med välgörenhet, återvinning och lite allmänt sunt förnuft i denna slit och släng värld där många bara tänker på sig själv. Idag promenerade jag in på blodgivarcentralen som till och med ligger i samma byggnad som mitt kontor. Jag har passerat den dörren ca 4 gånger per dag (in till jobbet, ut på lunch, in från lunch, ut efter jobbet) i ca 7 år nu. Utan att en enda gång ens tänkt tanken (eller jo, tänkt har jag ju, åtminstone senaste året) att faktiskt gå in och kanske till och med skänka några droppar. Men NU. Nu jäklar ska det göras. Och inte nog med det, jag tänker engagera hela jobbet. Planen är att någon från blodcentralen kommer upp till oss och berättar lite om vad det innebär att ge blod, vad som krävs, vad som händer, varför det är bra mm.mm. Sedan erbjuder  företaget alla anställda som vill och kan att gå ner och ge blod på arbetstid.

Själv tänker jag starta genast. Eller åtminstone påbörja processen. Först måste jag fylla i hälsodeklarationer och intyga och lova en massa saker (som tex att jag inte nyligen har haft sex med en man som haft sex med en man som nyligen varit utsatt för eventuella smittorisker eller dylikt - alltså ???) Jo men det är ju klart att det är viktigt. Och att det gått minst 6 månader sedan vi var i malariaområde. Och att jag väger mer än 50 kg (jorå!) och att jag har ett HB på minst 125 (kan jag dock inte lova men det får de väl kolla) och att jag är fullt frisk i största allmänhet. Fast en förkylning är ju ingen fara, det är ju blodsmitta som är den kritiska grejen. Sedan får jag lämna ett blodprov som analyseras i ca 3 veckor. Ser allt sedan bra ut så blir jag kallad tre gånger om året för att lämna blod. Män får lämna blod fyra gånger per år.

4 och en halv deciliter tar de varje gång. Det är ju en del. Men nu ska jag göra det, om jag blir godkänd. På fredag ska jag gå dit igen och sätta igång processen.

Bra linje som jag slagit in på får jag nog ändå säga. Eller hur?


söndag 17 augusti 2014

Söndagsstillheten

Idag är det söndag och allt är stilla. Tyst. Helt ok temperatur ute. De mörka molnen lurar runt huset och det enda som hörs just nu är mina och makens smattrande fingrar på datorerna, tvättmaskinen i bakgrunden och köksklockans tick-tack.

Jag gillar såna morgnar. Fast nu är klockan 10.30 så det är inte tidig morgon precis eftersom vi fick oss en välbehövlig sovmorgon idag.

Igår kväll hejade vi på dotter med pojkvän (samt lite annat löst folk, typ ca 44 000...) som sprang midnattsloppet. Härlig tillställning. Det var inte utan att jag blev lite springsugen. Men jag vet att det inte går. Eller, det kanske det gör med noggranna förberedelser och långsam uppbyggnad av mina fötter. Men det finns så mycket annat jag gör så jag måste inte just springa också. Hur som helst, hon såg så glad och pigg ut när hon skuttade förbi oss. Det var andra gången i hennes liv som hon sprang en hel mil, jag är grymt imponerad av henne. Heja!

Jag får se lite vad den här dagen bjuder på. Mera lugn och ro hoppas jag. Kanske en cykeltur. Kanske en rensning av ett skåp. Men bara ETT skåp. Någon fler maskin med tvätt får nog gå också.

Sedan, bara landa.