lördag 21 mars 2015

Tupp, tupp


Denna färgglada portugisiska tupp fick följa med hem från Lissabon. Jag minns att vi hade en likadan, fast svart, i mitt barndomshem. Jag har inget minne av att mamma och pappa någonsin var i Portugal utan jag tror att de fick den av någon som varit där. Men jag vet att jag tyckte om den. Den kom alltid fram till påsk. Nu köpte jag en grön för att matcha vårt gröna kakel i köket. Lite prålig kanske, men jag gillar den verkligen. Nästan som en dalahäst, fast en tupp :-)
Den är inte av keramik som man kanske kan tro, utan järn. Ingen fara med hemtransporten med andra ord. 

torsdag 19 mars 2015

Obrigada!

Tack! Tack för att ni har väntat. Jag har alltså inte lagt ner bloggen eller gått in i väggen eller totalt tappat skrivförmågan, det är bara det att tillvaron snurrar så FRUKTANSVÄRT fort runt mig just nu så att jag inte riktigt hinner med mig själv. Jobbet kräver ALLT mitt fokus och snudd på alla min tid. Träna (med undantag av jympledande), umgås med familj, laga mat, äta mat, tvätta, hålla kontakt med vänner, sova, blogga... är alla saker som inte riktigt ryms i mitt liv just nu, eller åtminstone i väldigt begränsad upplaga. Ingen hållbar situation, jag vet. 

Men jag har åtminstone varit en sväng till Lissabon, med jobbet förvisso, men ändå. Intensiva dagar, men 20 graders värme, strålande sol, god mat och trevligt umgänge med glada kollegor mellan konferenserna gav ändå lite energi åt den vintertrötta människan. Lägg till att jag startade veckan då vi skulle resa med en rejäl magåkomma. Men den hann gå över innan avfärd i alla fall. Lite matt och trött startade jag hemifrån kl. 04.00 förra torsdagen och hamnade via Bryssel alltså i LISSABON!

Tidig morgon som sagt. Krävde en liten utsträckning mellan arbetspassen. Mysigt hotell centralt i staden.

Första kvällens middag med utsikt över hela Lissabon. En fantastik Argentinsk restaurang med kött som gick att dör för. Smälte i munnen....mmmm

Den stora grejen i Lissabon. Kaklade fasader. Jättefint! 



Den andra stora grejen i Lissabon; spårvagnar som tar sig upp och ner i den kuperade staden. Nästan lite San Francisco-känsla (eller Lissabon-känsla för allt i världen...)

Så här glad var hon minsann. Mest hela tiden. 

Lyckad resa på alla sätt och vis och den gav en rejäl energiinjektion. Det är därför jag trots allt pallar tempot just nu. Hoppas det håller i sig. Orken alltså. Inte tempot.

söndag 8 mars 2015

Plötsligt händer det!


Utefrukostpremiär idag! Helt fantastiskt! Sov riktigt länge och när jag väl släpade mig ur sängen strax efter klockan 10 så var våren och solen här! Jag intog bananpannkakor med hallon och lite honung tillsammans med en stor kopp kaffe på altanen. Udda porslin, avskavda utemöbler, jullyktor och blommiga träskor i en salig blandning :-)

En lång promenad, lite pyssel i trädgården, inköp av dator till mamma, en glass och en semla senare ligger jag i soffan och vilar mig. Veckan som kommer blir intensiv som vanligt med träning och jobb men avslutas i alla fall på sydligare breddgrader. Jobbresan till Lissabon står minsann för dörren. Jag följer väderprognosen med stort intresse och försöker packa därefter. 15-20 grader sägs det. Inte fel. 

Men nu har vi i alla fall vår här också! Helt plötsligt. 

söndag 1 mars 2015

Next stop - Mont Ventoux


Mont Ventoux in France. As a cyclist you must do it. I suppose. My first visit at the top was by car. Although my bike was with me as well....



My second visit at the top was today. In spinn class. We did it! All the way up. Two hours of spinning. 

There is only one more way to do it now. I realize that. No return. I have to do it!

Michelle and Cathy, I'll be there this summer. Will you join me at the top?

torsdag 26 februari 2015

SL för Folkhälsa - av säkerhetsskäl

Det har väl inte undgått någon i Stockholm att ett antal rulltrappor på diverse olika tunnelbanestationer står stilla. På stora stationer dessutom, där många, många människor passerar varje dag. Och en hel del väldigt långa rulltrappor också. Alla som någon gång har gått i en stillastående rulltrappa vet vad det innebär. Det är väldigt höga trappsteg. Jag går ibland även om rulltrappan är i gång för att spara lite tid, men det blir ju oftast inte så många steg eftersom man rullar samtidigt. Men idag fick jag känna på att gå hela vägen upp vid Östermalmstorgs tunnelbaneuppgång.

Alltså - jag anser mig ju vara vid hyfsat god kondition. Jag tränar en hel del. Både styrka och kondition. Jag är ju instruktör till och med för jösse namn. Men jag trodde på fullt allvar att jag skulle få en hjärtinfarkt där mitt i trappan idag. Det tryckte över bröstet och jag fick knappt någon luft. Helt slut!?

Att gå i trappor är nog det mest explosiva och konditionskrävande du kan göra i din vardag.

I dag när att jag hade hämtat andan och sansat mig efter min trapptur så tänkte jag att tänk om det här är början på en ny trend och hälsovåg i Stockholm. Alla som tvingas gå i dessa trappor kanske åtminstone två gånger per dag kommer att förbättra sin kondition avsevärt. De kommer upptäcka att det efter några dagar kommer att gå lättare att ta sig upp för dessa trappor. Det kanske sporrar de till att fortsätta med annan träning. De kanske kommer sluta att stå stilla i de fungerande rulltrappor som finns. Tänk om det här är precis vad vi behöver.

Anledningen till att så många rulltrappor är avstängda är ju "säkerhetsskäl". Dvs de har inte underhållits på så många år att de nu är farliga och kan gå sönder. Vilket också hände när en stackars kvinna fastnade med sitt ben i en rulltrappa och skadade sig ordentligt. Den händelsen blev sedan upprinnelsen till hela säkerhetsåtgärden med att stänga av ett antal rulltrappor. Men jag tänker så här; säkerhetsskälet är inte att någon kan skada sig i rulltrappan för att de kan gå sönder utan att någon (eller alla egentligen) kommer att skadas om vi bara åker i dem. För att vi inte rör på oss. Om vi tvingas gå i trapporna för att det inte finns något annat alternativ tvingas vi in i vardagsmotion och vår hälsa kommer att avsevärt förbättras! Det är ju genialiskt.

Rulltrapporna är alltså avstängda av säkerhetsskäl för det är skadligt att stå stilla i dem, hur nya de än är.  Den nya folkhälsotrenden! Bra jobbat SL!

söndag 22 februari 2015

Det är bara att bestämma sig!


Spontanshopping på nätet. Eller, ok då, jag har provat dem i butik. Jag har letat febrilt. Letat efter de perfekta vita sneakersen att ha till jeans och en stor vit skjorta. Eller till de vita jeansen. Eller till en klänning. Eller till... vad som helst. Jag hittade dem på Stadium i går och tyckte kanske ett de var i dyraste laget med tanke på att jag kanske behöver nya löparskor så småningom också. Men nu bara bestämde jag mig. Nike har de skönaste skor jag haft på länge. Sitter som en handske. 

Levereras till veckan. 

Because I'm worth it....

söndag 15 februari 2015

Välgörenhetsspinn in i väggen

Puh! Vilket ös. Vilket driv. Hur mycket svett finns det i världen??

I dag var maken och jag på ett tvåtimmars spinningpass till förmån för barncancerfonden i regi av Team Rynkeby och Friskis och Svettis Täby. Två timmar med underbar utsikt över Mallorcas fina cykelvägar (på film såklart). Jag har ju alldeles nyss återupptagit spinningen som träningsform efter att mest ha kört en massa annat. Men med lite ansträngda armar och axlar känns det faktiskt skönt att sitta där och bara ösa sig riktigt svettig utan att anstränga överkroppen alltför mycket (under förutsättning att du använder dina fina core-muskler vill säga...)

Med andra ord är jag lite ringrostig. Men med hyfsad kondis ändå så jag körde på som tusan. Det var knappt så att jag fick av mig kläderna efteråt, så blöt var jag. Sedan åkte vi hem och åt ägg och makrill på rågbröd. Och sedan slocknade jag. Raklång i sängen efter en sida i boken. Zzzzzz.... Helt utslagen.

Och då kommer frågan kanske - Varför utsätta sig för detta?? Jo för att jag KAN. Och för att det är så galet skönt att ta ut sig så mycket och känna att kroppen ändå orkar. Och att känna hur muskler och hjärta bara byggs upp.

Inte konstigare än så.